.

Nu ska jag berätta om den bisarra händelsen som inträffade innan idag.

Lite förfakta för de som inte känner mig på riktigt: Jag har ridit i hela mitt liv. ALLTID. Jag är alltid skitig när jag åker från stallet, även om jag bara klappat en häst. ALLTID.


Jag var på väg från stallet, när jag träffade en kompis som jag inte träffat på några år. (Blondinbella nr 1). Jag säger hej och går vidare. Efter ca 10 m vänder hon sig om och frågar om jag är Evelina.
Ja, svarar jag såklart.
Hennes reaktion blir: AMAGAAAAAAAD! Hur faaan ser du ut? Vad har du på dig och varför är du skitig?
Då säger jag bara att jag varit i stallet och att man oftast blir skitig då.
Nu står Erika bara och glor på mig.
- RIDER du?
- Haha jaa... det har jag alltid gjort.
- OOH MY GOD! Det trodde jag aldrig om dig!
- ??
- Haha omg! Du har alltid varit en barbiedocka som aldrig blev skitig och som alltid hade välfixade naglar och snygga kläder och var fin i håret. Om du skulle ridit skulle det va i balklänning på en sån vit häst med långt hår!

Det tog mig en stund att smälta vad hon sa, men sen började vi båda asgarva. En barbie med välfixade naglar är väl det sista man skulle säga om mig i dagsläget.

Fast. Det var i högstadiet Erika och jag träffade varann som mest. Kanske var jag en barbiedocka på den tiden.. Kanske hade jag visioner om att alltid vara snygg och söt. Kanske uppförde jag mig som en prinsessa och åt bara sallad. Kanske. Nej, så var det nog.
Men se hur det gick!

De fina naglarna är nu sönderbrytna och skitiga, håret ser ut som ett fågelbo, de vackra kläderna har jag blivit för tjock, salladen är utbytt mot McDonalds och den vita hästen men långt hår blev en brun, lurvig arab.

Men lika glad är jag för det, men gladast är nog Clide;)<3
(Erika, om du läser detta, Det var roligt att träffa dig!)