.

Efter en dag på syds har jag konstaterat att jag och Nicklas Swerre har rörande lika åsikter om folks ridning. Trevligt värre är det att sitta i domartornet och hissa och dissa folk, man är ju proffs när man sitter på läktarn (eller som i detta fallet - i domartornet).

Mina ponnyår är så hårt över och jag har börjat inse att det inte går att ändra på. Dock är det uppenbarligen inte bara jag som kommer att sakna ponnyåren, idag på tävlingarna fick alla startande 92:or gå med in på prisutdelningen för att bli avtackade från ponnysidan och välkomnade till storhästarnas seriösa värld. Det var nog inte en enda 92:a som inte grät lite efter att ha fått en rosett med söta ord på. Tack och hej ponny. Aj.

Sommarens jobbveckor blev eventuellt räddade av ingen mindre än Lena Sprimont. Som ni säkert förstod förra sommaren så var Clide inte med på AW och det var naturligtvis ett gigantiskt problem för mig. Lena vill ha en häst att tävla lite med i sommar, och det kunde inte bli mer lägligt - hon är liten, späd, söt, pigg och glad, och framför allt, hon gillar dressyr. Åh, lättnad like hell att jag redan har nån som eventuellt vill älska min häst lite när jag är ett par timmar bort.


Me and the beautiful monster som inte var ett dugg sugen på att hoppa grindar eller att åka transport. :)