.

Terese och jag började dagen med att stopapa våra tjocka små ponnyer i lastbilen och rulla iväg till Syds. Väl där skuttade vi runder lite och Clide hoppade faktiskt en hel meter (!) utan att svimma eller få hjärtattack. Det var sjukt kul att hoppa idag, alla avståndne blev bra, ponnyn var aspepp och jag älskar att rida min lilla häst.

Idag är min sista dag som ponnyryttare. Jag kan inte säga att jag är ledsen, jag har långt om länge insett att det finns en liten chans att man kan ha kul med en häst också (även om jag då och då tvivlar).

Ponnytiden är no matter what den bästa man har. Nu är det slut på ponnytävlingar, min mamma kommer inte att vara en ponnymorsa och jag kommer inte att vara en ponnyryttare efter kl 12.00 ikväll. Jag minns när jag inte fick tävla B-ponny längre, istället för min fantastiska B-ponny Nikki fick jag min köttätande orm - Clide. Believe me, jag har saknat B-ponnytiden mer än en gång. Att rida B-ponny är så jävla okomplicerat, kravlöst och roligt. Att rida ponny i allmänhet hamnar ungefär i samma kategori. Storhäst - vad fan är det? Seriöst, drygt, snorkigt... ungefär det intrycket får jag (och många andra) av storhästryttare. 

Det gäller såklart inte alla storhästryttare. Jag känner många som är supertrevliga och som jag tycker jättemycket om, men samtidigt känner jag precis lika många som jag gärna undviker att träffa eftersom de är dryga och tar sig själva alldeles för seriöst.

Nu ska jag inte gnälla mer om ponnytider hit och dit. Jag kommer att sakna det, precis som alla andra som lämnar ponny bakom sig ikväll. Puss och hej ponnytiden!















Ponnytiden har varit riktigt rolig.