.

Nu jävlar är hinderna utsmyckade, vagnen är klädd i granris och tomtar, troll och snögubbar är fördelade över hela banan. Kan lugnt säga att man har en klar fördel imorgon om man brukar rida i skogen... ;) För övrigt är jag sinnessjukt sugen på att tävla och funderar på att starta LBn imorgon med Clide, ELLER INTE, haha!

För ovanlighetens skull blev det pizza till mat. 10 minuter efter att pizzerian hade stängt snubblade Ewa, mamma, Terese och jag in med lera och snö upp till öronen. Med anticimex i telefonen och trasan i högsta hugg serverade han oss våra pizzor, stackars kille. (och för alla bloggläsare med sirap i hjärnan kan jag påpeka att det där med anticimex bara hände i mitt huvud, alltså inte i verkligheten.)

By the way, Gabeljung är sjukt mysigt och där är ca 1 miljon ponnyer. Hur ska man veta vem som är vem? Ponny efter ponny står instoppad i boxarna. Det är helt enkelt bara att gissa och hoppas på det bästa. Meeen... med tanke på min (icke existerande) talang för att gissa är det nog en dålig idé. Minns en gång när jag hade bråttom, sprang bara ut i hagen med tränset i högsta hugg, tränsade och hoppade upp. Sen bar det av ut i skogen i ett rasande tempo. När jag efter ett tag skulle fatta galopp började hästen som jag trodde var Brådis att backa istället för att galoppera, han tryckte sig mot skänklarna och fattade nada.

Först då tittade jag lite noggrannare på ponnyn jag satt på. Well done Evelina, där satt jag på en oinriden 3åring, barbacka mitt ute i skogen utan hjälm. Jag la ner galopprojektet och travade hemåt istället.

Snälla Janco blev världens finaste häst sen, trots hans bordusa inridningsstart. Här är han:


... och här är hästen jag trodde att jag red:


Slående lika, den understa är farfar till den översta :)