.

Hej alla uttråkade bloggläsare, idag har jag fått en häst till. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, i morse hade jag ingen aning om vad det var för häst, nu har jag till och med träffat den. Ni kan säkert (inte) förstå förvirringen när ens mamma ringer och berättar att jag eventuellt får en häst, och att Peter i nästa sekund meddelar att den okända hästkraken redan är på väg till vårt stall - utan att jag ens sagt ja.

Nu är läget en aning lugnare - hästen står hos Gia och Peter (det är en av deras gamla galoppörer). Magrare än en afrikans ko (eller vad det var Carina jämförde med) och med hovar som sträcker sig från nord till sydpolen. Den stackars kraken har inte haft det lätt de senaste månaderna, herregud.

För er som har lite koll på galopp kan jag berätta att det är Flying Edge, 162 cm och 10 år. Väldigt speciell, en riktig enmanshäst, men en sån har jag ju redan.

Han ska stå kvar hos Gia och Peter tills han har lagt på sig så att han ser frisk ut. Där ser man som livet kan förändras från en sekund till en annan.

---

Nu har jag ätit så mycket att jag nästan spyr. En sjukt god pizza... Bortsett från att en ny knashäst plötsligt dykt upp i mitt liv har jag ridit Chagandy barbacka på fältet (hallelujah vad jag fick balansträning, hahaaha!) lyckats få envisa Amigo att kröka på nacken (ytterst motvilligt) och skumpat runt på världens finaste Stella. Hade Stefan eller nån annan sett mig rida hade de börjat gråta - det är katastrof. Jag typ skäms.

Efter träningarna blev det en tur till Peter och Gia för att titta på revbenen (hästen) och så fort den här jävla snön behagar försvinna ska jag ut till dom och cantra!