.

Oh my god. Vi ska ha hyllningstal imorgon på Sv C och jag vet inte ens vem jag ska hylla. Tal i all ära, men när det kommer till hyllningstal blir jag mörkrädd. Det vore synd att kalla det för ett tal, det är snarare fem minuter av silkeslent smörande för en i detta fallet icke närvarande person (tack och lov). Det är so not me att stå rakt upp och ner och dräggla smöriga ord över en person.

Något annat som är aningen smörigt är min kladdkaka som jag precis stoppade in i ugnen. Jag vågar inte gå ut ur köket eftersom jag då riskerar att glömma kakskrället där inne tills den är lika liten och svart som Forest Stallions hjärna. Tjille tycker att jag är en snål jävel som inte bjuder honom på den keltiga smeten utan istället försöka diska bort den.

Tillbaka till det hemska hyllningstalet, vem ska jag skriva det till?
Clide? För nördigt.
Amanda? För gråtigt.
Chris? Då blir det bara massa glopord.
Sv C-läraren? Inga kommentarer
Åsa? Bästa alternativet hittills, dels för att jag tycker om henne, dels för att jag kan trycka på punkten att hon är den bäästa svenskläraren jag haft (en pik till you know who) Fast nej, också lite gråtigt.
Susanne? Skulle bli ett skräckblandat skrattanfall.
Ek? Döda mig.
Mamma? Också alldeles för nördigt.
Anna W? Blir inget bra utan att jag kan skriva sådant jag inte vill berätta.
Carina? Same shit, different person.
Fanny Kindlund? Överviktiga fjordingar är inget att hylla.

Fattar ni vad jag menar? Jag är inte menad att hålla hyllningstal. Har funderat på att hålla talet till en person som inte finns, men hur fattigt är inte det? Nej, jag får nog ta mig i kragen jag inte har och se till att skriva ihop något som jag inte spyr av att läsa.

Haha hjäälp nu börjar det likna en kaka, ska jag lyckas?