.

SERIÖST, det är något fel på min familj. Här är det inte barnen som ringer och ber föräldrarna om pengar och saker. Det är våra föräldrar som ringer oss och frågar om vi behöver pengar eller nya kläder. Mamma och jag brukar bråka om vem som ska betala mina saker, jag säger att jag kan betala själv men hon vill alltid göra det åt mig. När det gäller pappa så är det inte ens lönt att diskutera, jag minns inte när jag senast betalade något själv (om det ens har inträffat).

Samtidigt som jag antar att jag borde vara tacksam över det, irriterar jag blir så sjukt mycket. Jag vill hellre ha tid än pengar. Jag kan betala min egen lunch och mina egna kläder utan att gå i personlig konkurs. Gah! (Fick ett litet utbrott efter att pappa insisterat på att ge mig pengar för "något" - han inte ens vet vad det är jag köpt för mina pengar och trots det ska han slänga pengar omkring sig.)

När jag läser igenom detta så låter det otroligt bortskämt, men så är det faktiskt inte. Anledningen till att jag får vad jag vill ha är att jag sällan vill ha/begär saker, nästan aldrig faktiskt. Senast jag bad om något var för ca ett år sen när jag ville ha en GPA-hjälm.)