.

Jag känner att mina jobb-inlägg är väldigt informativa och väldigt ointressanta. Typ, idag gjorde jag si och så och imorgon händer det och detdär - who cares, helt ärligt..;)?

Just därför tänker jag fortsätta på exakt samma sätt - för sen jag bloggade förra gången har en hel del saker hänt.

Nemo och jag har hoppat vår första bana på LB felfritt, och jag är så jävla in love with him. Jag har petat på Peter Ericsson och skrattat åt torra skämt. Jag har ridit Hovdala en gång för mycket och ridit Hyacinta på ett jävligt svettigt dressyrpass för en lika svettig Maria (pga värmen). Jag har skrattat åt allt vad livet har att ge och jag har gråtit för att Nemo ska till Torns.

Jag hade först tänkt skriva ett jättepersonligt inlägg om min fina lilla Nemokorv, men ångrade mig. Vad hjälper det lixom?

Men Nemo är så jäkla perfekt. Vi red aldrig dressyr, vi dansade studsiga danser över ridbanan medan Akon dunkade i högtalarna. Vi tränade aldrig hoppning, vi flög runder på våra rosa, fluffiga moln som bara bar oss två. Vi red aldrig ut, vi rymde från dårarna där hemma för att få vara själva. Lite så kändes det, för vi hade roligt varje dag. Vi bråkade aldrig, han bockade, jag piskade på. Sen gick vi glada som attan därifrån.
I wanna be a billionaire, buy all of the things I never once had.

(Jo, kioskmongon. Jag älskar Clide mer, men han är så självklar i mitt liv att jag faktiskt inte riktigt kan komma ihåg hur det skulle kunna vara utan honom. Because I love hiiim för mycket<3!)