.

Dressyren gick superbra. Båda hästarna var jätteduktiga och arbetsvilliga. Det ska bli kul att visa Anna hur lydig Nemo har blivit. Hoppas hon blir glad...


När jag skrittade av Nemo började jag böla som en liten unge. Jag vill aldrig någonsin lämna ifrån mig honom. Inte för att mitt ego och stort och jag tvunget vill ha honom "så", utan för att jag tvivlar på att han kommer att komma till en ryttare som förstår honom. Han är lätt att missförstå. Alla har alltid trott att han var en elak liten ponny som bara hittade på massa skit. Det trodde även jag, till en början.

Många hästar har kommit och gått i mitt liv. Vissa har stannat länge, andra bara för en stund. Det är inte tiden man spenderar med en häst som gör att man fastnar för den trots allt.. det är hästens personlighet.

Visst tyckte jag det var jobbigt att lämna Bond efter ett halvår. Jag vände mig om i bilen både en och två gånger när Viking körde ut från gårdsplanen. Visst hade jag en klump i halsen, och visst var jag lite ledsen. Men Bond och jag hittade aldrig varandra på riktigt. Det fanns inte det där speciella, som ingen annan kunde uppnå. Vi var bara vänner.

Nu är det annorlunda. Nu känns det som när jag visste att jag skulle komma hem till en tom box, när Nikita hade blivit såld. Det var bara tomt. Jag hade ingen ponny kvar. Nån annan tjej, miles away, tog hand om min lilla ängel nu. Kvar stod jag och hennes gamla täcken, utan en chans i världen att påverka hennes framtid.

Nu är jag snart i samma situation som jag var då. Om några månader lämnar jag tillbaka Nemo till Anna. Kanske får han det jättebra, kanske kommer han till någon som aldrig någonsin kommer att upptäcka vilken fin kille han är.

Some flowers grow beautiful
While others never get the chance
For some, they just need to be truthful
While others slip their stance

Får han det bara bra, blir allting så lätt.

He left a hoofprint on my heart.