.

Blåst gör ponnyer pigga. Ponnyer? Jag menar hästar överhuvudtaget. Clide och jag red rakt ut i skogen, långt bort från stallet och civilisationen som inte finns där. Där inne kunde ingen se oss, höra oss eller hitta oss. Det var bara vi två, och några förskrämda kaniner och rådjur.

Vi hoppade terränghinder som för längesedan glömts bort. Vi red genom bäckar som ingen tänkt på på evigheter. I love you, min fina pojke.

Nemo bockade ja jävlar idag! Och nu ska jag skryta: Fyfan vad jag har bra balans;)! Nu har jag skrutit klart. Trots ett par rejäla bocksprång på rad satt jag faktiskt stabilt kvar på hans mjuka lilla rygg.

Efter den sista bock-attacken, som också var den värsta, gjorde Nemo något som jag tyckte var såå himla sött. Han tvätstannade. stampade med ena framhoven i marken, frustade högt, och fattade sen galopp igen, och tog mig lugnt och säkert upp för kullen, utan att jag gjorde någonting alls. Det var som att han satte ner hoven och sa "vad håller jag på med, såhär får man inte göra!!!" (Jag fattar också att han inte tänkte så på riktigt, men det kändes precis så!)