.

Att köpa sig framgång - är det verkligen roligt? När sport blir till pengar, och en riven bom förstör vecka efter vecka.

Jag ser inget fel i att köpa en svindyr häst som är grymt duktig på allt vad den gör - vem vill inte glassa runt lite då och då? Vem vill inte kunna gå från lokal LC till att vinna MSV B på två månader? Eller ska man kanske fråga sig, vem vill?

Folk ser ner på ryttare som köper sig all sin framgång. Alla snackar skit om ryttare med "för fina" hästar. Inte för att det är något större fel på ryttaren her/himself, utan för att det nästan känns som att de fuskar i ett spel. Fuskar i spelet gör de inte, det är bara ett spel med helt olika förutsättningar för alla.

Vi satt ett gäng och diskuterade idag. Vem vill egentligen innerst inne köpa sig framgång? Vem vill vinna en LA för att hästen kan? Vem vill att föräldrarna ska skämma bort en så otroligt att man aldrig behöver rida eller kämpa på riktigt? När blev ridsporten en kamp om vem som kan köpa finast ponny till sin dotter? Den som lagt ut mest pengar på sin ponny vinner de nationella och regionala tävlingarna. De som verkligen tävlar i ridsport, de som kämpar med sina hästar, som får jobba för att komma upp i klasserna och som blir glad av att vinna en LC.. det är riktig ridsport.

Nu skriver jag inte detta för att jag menar att alla ni som tävlar höga klasser och har superhästar INTE rider bra, utan för att jag plötsligt insåg att ridsport inte längre handlar om att rida bra, utan om vems föräldrar som är villiga att lägga ut mest pengar.

(Och ni som tog åt er.. jag tycker de flesta rider bra, bara så ni vet.. :) Med andra ord är de flesta av er inte alls påtänkta i detta inlägget, och jag har inget emot de jag tänkt på. Vill man köpa sig framgång och har pengar till det, varför låta bli då:)?)