.

Att ha en bra blogg är svårt - man vet inte riktigt vilka som läser. Det blir extra svårt när man själv har ett stort intresse, som verkligen inte delas av alla läsarna. Folk som inte rider, vill antagligen inte läsa om mina hästar, favoritbett, tränare och tävlingar. Folk som rider, men inte känner mig på riktigt, vill antagligen bara läsa om just det.

Bloggen består mest av hästsnack, vilket beror på att jag nästan alltid får mest respons på hästiga inlägg. Jag vet att jag har en hel hög okända läsare som vill läsa om hästarna, och en klump med välkända också för den delen. Den lilla skara som inte är ett dugg intresserade av min ridning blir med andra ord lite utstötta.

Jag vet inte riktigt vad jag kan skriva som gör bloggen lite roligare för er - för ni kan fetglömma att jag tänker skriva minsta lilla rad om mitt privatliv. Det enda ni får reda på här är små, tråkiga utdrag ur mina helger, fester, kompisträffar och liknande. Ganska boring.

Jag skulle såklart kunna sitta och skriva argumenterande texter mot utvecklingsstörda, eller mobba alla andra bloggare här i Sverige, men jag känner inte att det är något jag har lust med. Att mobba Kissies extremt fula näsa nån gång då och då räcker bra för mig.

Till min stora glädje har jag lyckats hitta en jävligt bra tränare, inte bara i just dressyr. Hon är bra, för hon gillar inte heller Kissies fettiga attityd (och inte hennes fettiga hy heller för den delen.)