.

Nu känns det som att det är dags för mig att lämna Stall Gabeljung bakom mig. Det känns jättehemskt, samtidigt som det kommer att bli det bästa jag gör, för min egen del. Gabeljung är ett hästparadis, där finns allt en häst kan önska sig. Skogar, ängar, sjöar, ridbana, galoppbana, stora hagar, stora boxar, fin halm, bra underlag, ja, vad mer kan en häst begära? Tyvärr står jag inte ut längre, och det gör faktiskt inte min häst heller.

Gabeljung är inte som det var förut. Nu springer det alltid hundar kors och tvärs i stallen, folk skriker och gapar efter hundarna och varandra. Clide hatar hundar och katter, han hatar höga röster och hastiga rörelser. Stackarn.
När jag flyttade till Gabeljung var stallet och hagarna alltid en lung och tyst plats. Hästarna hade alltid ro och inget störde eller stressade dem. Alla boxarna var fräscha och välmockade, och hästarna blev omhändertagna som de skulle. Idag mockas inte ens alla boxarna varje dag. Jag vet att jag är pjallig och töntig, men jag kan inte vara i ett stall där sånt händer.

Det hela går ut över Clide. Jag blir irriterad så fort jag sätter min fot i stallet. Det leder till att jag blir arg på Clide trots att han inte gör något. Jävligt dåligt av mig, så därför ger jag upp Gabeljung as soon as posseble. Nej, det var inte sant. Han kommer att stå kvar ett tag till iallafall, men sker inte en drastisk förändring inom det närmaste så får travfolket stallarna för sig själva.