Nyår

Snart ett nytt år, snart nya möjligheter.

Jag kan börja med att berätta att min pappa har köpt ett hus i Skurup av alla hålor. Detta hände idag. För de som inte vet (vilket innefattar alla) har mina föräldrar skiljts. Tänkte att jag kunde passa på att berätta det nu när det ändå är uppenbart.

För mig har det inte blivit nån större skillnad. Jag har bosatt mig och min feta röv hos Malin & Kiffe, vilket passar mig perfekt. Enda skillnaden är att i framtiden kanske jag inte får allt jag pekar på. Jag kommer att "bo" hos mamma, eller iallafall vara skriven där, så "Pappa betalar allt" kan jag ju delvis slänga i väggen nu.

Men skit i det. Jag har mina hästar, min katt och mina kaniner. Jag har mina vänner, fortfarande familj (även om den råkar vara utspridd över hela sverige, haha) och Malin & Kiffe. It´s enough.

Om jag inte hinner blogga senare idag, får jag ju skriva att alla ni fina människor som gjort detta året ljusare för mig, tack, ni är fantastiska!


Happy New Year
I hope it´s a good one.


Miljon-hästar

Näst sista dagen på året har spenderats i olika stall. I morse red Mikaela och jag ner för att cantra på stranden med Nemo & Titti. De uppförde sig perfekt och Nemo är en ängel av stora mått änsålänge.
Clide och jag gick en runda i skogen och mös. I love that horse.

Efter det åkte Malin, Kiffe och jag till Syds med Hunden (som är en häst) Malin & jag red honom en stund och han var finfin. Nu har jag alltså suttit och ridit på flera miljoner - ännu en gång. Ska jag vara ärlig känns det ingen skillnad att rida på en häst som vunnit över 1,5 miljoner mot att rida en helt vanlig hopphäst. Men om man TÄNKER på vad hundaskrället är värd vågar man knappt trycka benen i magen på honom - tänk om han går sönder. Hahaha ^^,

Well, nu ska jag joina Malin & Kiffe i soffan, det ser fett skönt ut. Byye :)

Pessoa - fetediss.

Ännu ett inlägg om pessoa eftersom en jävla geek på BDB påstår att hennes häst SKA gå på pessoa. 


Denna blåsta tjejen skriver att hennes stackars krake behöver gå med pessoa för att den är så högrest och spänd, så ett pessoa hjälper hästen att komma ner med huvudet.
- WHAT AN IDIOT!

Pessoa var från början ett körbett, och när man kör häst vill man ha den spända och högresta formen hästarna får av ett pessoabett. Bettet hjälper alltså verkligen inte hästen att slappna av eller komma ner, det motverkar det istället.
(Jag kan ju passa på att berätta att hennes häst inte ens går i form när hon rider stackarn, trots att hon rider på pessoa) Michaela tror iallafall att hennes häst jobbar, när den i själva verket försöker komma undan hennes dåliga val av bett.

Detta kan man läsa sig till var som helst. Jag fattar inte att folk fortsätter att rida med pessoa. Snacka om att vara en dålig hästägare.


Solitude

Den värsta känslan som finns är ensamhet. Att känna att alla andra har varann, och själv har man ingen. De gör saker tillsammans, medan jag springer i stallet. Jag vet att jag inte borde gnälla, jag är ingen ensam människa egentligen. Jag träffar så galet mycket människor varje dag. I alla de olika stallen, i skolan, i stan, på möten, ja, hela tiden träffar jag egentligen folk. Men jag träffar nästan aldrig folk för att bara träffas, ta en fika eller ha kul. Jag träffar dem för att de råkar vara där jag är.

Fredag kväll kan jag vara i stallet flera timmar, rida och ta hand om mina hästar medan andra människor är ute. Egentligen gör det mig ingenting. Jag älskar stallet, lugnet och alla hästarna. Samtidigt känns det ibland som att jag är den mest ensamma människan i hela världen. Ingen vet någonting om mig. Jag pratar aldrig om mig själv, och det vill jag heller inte göra. Är jag ledsen för något vill jag inte att alla andra ska veta det, och verkligen inte varför. Har det hänt något vill jag inte lägga över mina problem på alla andra, det känns så jävla onödigt. Folk säger att jag är instängd och omöjlig ibland, att jag inte litar på någon. Maeby that´s true. Men det beror inte på er. Jag har bara blivit sån.

Jag är kanske opersonlig och tråkig ibland. Eller rättare sagt, det vet jag om att jag är. Jag önskar att jag kunde ändra det. Kunde få mer tid över till att träffa folk och allt detdär. Men så är det. Ingen känner apan, apan känner alla.


Monsterponny & hjälm

Monsterponnyn var inget monster. Inte alls. Han bockade inte en enda gång. Ett ynka glädjehopp var allt han klämde fram, trots att jag utmanade honom att bocka. Lilla, söta Nemo-grabben är en fin grabb :)

Clide var också mysig, men vi skrittade bara. Ett gäng människor som jag borde veta namnen på (men tanke på att vi rider för samma klubb och har hästarna 300 m från varann) skrittade förbi vårt stall och jag hakade på. Men mamman i gänget skällde på mig för att jag red i grimma och utan hjälm. För första gången ever blev jag INTE irriterad.

I vanliga fall hatar jag när folk påpekar sådant. "Sköt er själva offer". Jag anser, att sålänge hästarna inte far illa av vad man gör, kan man göra vad man vill. Clide mår inte dåligt av att bli riden i grimma, eller att jag inte har hjälm.

Folk frågar ofta varför jag sällan har hjälm. Jag har inget bra svar på det. Jag är nog för dum för att orka bry mig, eller ens orka föreställa mig att jag kommer att slå ihjäl mig... Jag gillar inte att ha hjälm. Den stör mig. Naturligtvis är det bara något jag inbillat mig, men sån är jag.

Ibland är det nån extrem fåne på bilddagboken som blir arg på mig för att jag rider mina hästar utan hjälm. Det är inte deras sak och ju mer folk gnäller, ju mindre kommer mina hjälmar att bli använda. Jag varken tycker eller tror att det är coolt att rida utan hjälm. Jag uppmanar verkligen inte folk att lämna hjälmen i stallet eller att på annat sätt ta efter mina töntiga sidor (Ja, faktiskt tycker jag det är ganska töntigt att jag lämnar en hjälm som kostat mig 6200 kr i stallet..) Den är ju no matter what till för att användas.

Sovmorgon:D

Nu har både Malin & Kiffe åkt till jobb (eller ja, Malin åkte ju 5 i morse..) Med andra ord är det bara Tex, Pelkis, Alice och jag hemma. Alice och Pelkis (katterna) leker med min mössa som snart der ut som slamsor. Tex ligger och sover under mina fötter.

Nu bär det snart av uppför Grönbybacken till Clideponnyn för att rykta och pussa lite på honom. Med tanke på att det är ishalka så kommer jag inte att försöka rida ens. Vi kommer väl att halka och bryta benen på väg till ridhuset då, trots att det bara handlar om några meter...

Efter Clide blir det Nemos tur att få sig en omgång ;) Idag hade jag tänkt rida med tanke på att paddocken där inte kan frysa, jävligt bra!

Igår blev det förresten en akuttur på lilla B-ponnyn Isabelle, som bockade av sin lilla medryttare. Därmed jag fick äran att misshandla Isa ett varv i skogen. Det blev aldrig någon misshandel av det hela... Isa var snäll som ett lamm hela rundan och ganska boring. Haha:)

Nä, nu får det vara nog. Jag ska hoppa in i duschen nu och sen gå bort till änglaponnihästen Clide:D<3

Nemo :)

Gulle:)


Miami

Nu sitter Linda i solen i Miami. Själv sitter man i snålblåst och duggregn i kalla Sverige. Man blir ju inte alls avundsjuk.

Jag kom precis hem från gulle-Nemo. Jag longerade honom 25 minuter, och sen fick han gå ut i sin supermysiga hage. Shettisen har förresten blivit helt förälskad i Nemo. När jag tog ut Nemo ur stallet, försökte lilla shettisen hoppa över sin boxdörr (en låg). Hon trillade över den med buller och brak och sprang efter mig och Nemo. Jävla shettisar.

Om en stund ska jag till Clide och rida honom. Jag älskar honom:D

www.awsporthorses.se

Nu har Nemo kommit.
Anna Wemlerth är fantastisk.

Hon är en helt underbar person.. Glad, rättvis, positiv, tuff, ärlig, rolig och söt. Allt hon vill genomföra, genomför hon med elegans. Hon gör allting proffsigt.

För snart ett år sen fick jag en helt fantastisk hopp-ponny av henne, helt gratis. Nu, ett år senare, står jag här med en annan av hennes fantastiska ponnyer.

Jag kan bara säga tack. Tack för allt hon gör. Hon ställer alltid upp, fixar med transporter, träningar, tävlingar, hästar, papper, utrustning, tja, allt. Dessutom är hon själv en otroligt bra tränare, coach och extramamma.

Vad jag vill säga är att alla ni som haft oturen att inte träffa Anna Wemlerth, har verkligen missat något!

---

Nu skickade Olivia precis en bild på Athena, ett av Nikkis föl. Så glad jag blev. Fina Athena som jag red in när jag var 11. :)

Hjärndöd

Hela min tankeverksamhet håller sakta men säkert på att havrera. Jag är grymt förvirrad och i brist på bättre idéer satte jag mig här.

Nemo skulle kommit i morse. Nemo skulle kommit innan lunch. Nemo skulle kommit halv 3. Nemo blev nyss lastad. Detta är vad jag kallar den Wemlerthska förvirringen. Ingenting blir som planerat, men kanske är det precis därför alla älskar henne. :)

Nu är hästen iallafall på väg. Alla hans nya saker är installerade i Tullstorp, och Nemo ska ha Nikkis gamla box. Jag är grymt barnslig, men det skar i hjärtat att se hennes box utan henne. När vi körde hem från stallet kokade det över i min hjärna och jag började gråta som ett litet barn.

Jag hoppas att jag får träffa Nikki en dag, jag hoppas att hon lever och att hon har det bra. Fina, fina Nikki. I love you. <3




Ikväll kommer Malin och Kiffe hit efter att Malin fodrat gullepluttarna på Jägersro. Förhoppningsvis är Nemo installerad i Nikkis box då, och förhoppningsvis börjar jag inte böla igen.. ;)

Geeken heter Kines. Nej, tvärt om.

Den korta kinesen heter Geek. Jag skrattar ihjäl mig. Oj. Nu skriver Jill att hon inte ens är kines. Hon är Japan. Whatever. Mamma är kines, pappa är japan, stackars lilla barn.


The last day before Nemo arrives ;)

Det gick att rida ganska ordentligt idag, iallafall på grusvägarna. Snön ligger kvar på sina ställen, men man kan iallafall ta sig fram utomhus nu.

Clide var jätteglad över att få jobba ordentligt efter en veckas tramsridning och vilande. Jag är ju ingen ridhusfantast, så när paddocken är frusen blir det att rida ut. Dels för att underlaget i ridhusen är sådär, dels för att min häst har astma.

Nu sitter jag hos Malin och Kiffe, funderar på att göra te till mig själv, men jag är nog för lat. Imorgon blir det upp tidigt för att hinna fixa allt som behövs innan Nemo kommer... ryktsaker, täcken, foderspannar och annat måste till Tullstorp innan Nemo kan bo där. Mikaela är en pärla och fixar hans box.

:)

Russjävlar och kärringskrälle!

Hahahahaha, detta var ju det bästa på länge. Vi har alltid skämtat i stallet om att alla hästarna där är russ, Clide är ett arabiskt russ, Hunden & Åke var fullblodsruss och Peggy var ett ardenner/paint-russ. (Gert som äger stallet tror nämligen att alla hästarna bör skötas som om de vore russ, inga täcken och inget specialfoder och blablabla). MEN, häromdagen på kvällen fick jag ett slag i ansiktet, av nån dum tant och hennes unge som gick förbi stallet.

Jag höll just på att ta in Clide (min arabkorsning) och det lilla fölet, (som visserligen är russ). Den dumma tanten frågade om hennes lilla snorunge fick klappa hästarna - självklart får hon det, men akta den stora för han bits lite.
- Är han ett russ? frågade då den dumma kärringen.
Jag förmådde mig inte att svara på några sekunder så jag gav nog ett lätt efterblivet intryck.
- Nej, verkligen inte! Lyckades jag klämma ur mig till sist.
- Jaså. Min andra dotter säger att russ alltid bits. Sa tantskrället då.

Hahaha, nu i efterhand är det jätteroligt att hon trodde att min vackra arab var ett russ. Hennes andra dotter borde lära sig att inte generalisera, som jag fått lära mig att det heter.

En bild på Fullblodsrusset Okabambo & det arabsika russet Clide :)


Fuck

Fuck you, fuck me. Fuck the birds and fuck the bees.
Fuck all right, fuck all wrong. Fuck the point of going on.
Fuck the trees and fuck the grass. Fuck the first one, fuck the last.
Fuck the earth and fuck the sky. Fuck the who, where and why.
Fuck the black and fuck the white. Fuck the daylight, fuck the night.
Fuck the broken, fuck the whole. Fuck george bush and fuck bob dole.
Fuck the early, fuck the late. Fuck all love and fuck all hate.
Fuck the reason, fuck the sane. Fuck the pleasure, fuck the pain.
Fuck the seeing, fuck the blind. Fuck the voices in my mind,
fuck the ones who don't belong fuck the one who wrote this song. :)

Kattjävlar!

Snart kommer Nemo. Anna ringde innan och frågade om jag fortfarande ville ha ponnyn. Klart jag fortfarande vill ha damp-ponnyn. Han är ju söt!

Idag skulle JAG mocka, (läs det två gånger, för det händer inte för jävla ofta att jag mockar en box) Det gick åt helvete rent ut sagt! :) Både Molly & Pippi (kisarna) låg inne i Clides box, fast beslutna att förstöra hela min mockning. Det hela började med att de vägrade flytta sig, jag slängde bort dem, de gick och la sig igen. Jag slängde bort dem, de gick och la sig..

Tja, ganska snart insåg jag att mina försök var helt meningslösa och mockade istället runt katterna. Sen tog jag Pippi med grepen och en tuss halm och la henne i skottkärran. DUMT gjort. Som hämnd hoppade Pippi rakt i den rena halmen så att allting gled ut över skiten som låg kvar i boxen. Sen la hon sig till rätta ovanpå allting och såg jävligt nöjd ut med sig själv.

Till slut gav jag upp mina försök att få katterna att sticka. Jag hämtade en fleecefilt, lite halm och handdukar, bäddade en liten hörna i en annan box och tog en katt i var näve och tryckte ner dom i sin nya "säng". Där blev de sedan liggande. Bortskämda, krävande jävla katter.


Och R.I.P världens finaste kanin, Vanilj, som dog i morse.
Hon blev 10 år, och jag hoppas att hon var den lyckligaste kaninen i hela världen. Puss, min finaste lilla kanin. Jag saknar dig<3



Vad ska man skriva här då...?

Tomten var full. Ungjävlen var speedad hela kvällen och mitt huvud höll på att gå i bitar. Utom det så var julafton helt okej. Fick en del fina saker, b la massa parfymer, saker till Nemo, smycke, filmer, kläder, massa pengar, presentkort och annat.

Vad fick ni? *nyfiken*

Nu ska jag snart till världens mulligaste ponnyplutt och rida. Ashärligt, det är inte ens ljust ute än och det blåser så som det bara kan göra i denna delen av Skåne... Men vad gör det? Har man en fantastisk häst som väntar på en i stallet, kvittar det som det så är full storm och mitt i natten!

Nu ska jag käka något, och försöka packa ihop en väska... jag suger på det :)


God Jul

God Jul!
Hoppas ni får en sjukt bra jul.

Clide och jag tuffade runt en runda i skogen, och han är så hiiimla glad alltid :* <3
Nu ska jag duscha och ha mig, innan jag ska åka iväg till Limhamn för att nörda Kalle Anka.
(och fuck a duck till alla er som vill se Anna Anka istället, hon är förfan mer uttjatad än Kalle, trots att hon bara varit famous i några månader...)

Fiskhjärna

Nu blev jag irriterad. Korkade, bortskämda svenskar sitter och skriver "Livet är ett spel & jag fick nitlotten" (tyck s-y-y-y-y-y-y-y-y-y-n-d om mig). Well, vad fan fick då barnen i Afrika, om svenska fjortisar fick nitlotterna? Det är patetiskt.

Jag undrar om jag har ADHD. Det värsta som finns är att inte ha något att göra, eller att behöva sitta still, eller att vara ensam.

Jag vet faktiskt inte varför jag skrev detta inlägget, jag är så jävla trött att jag inte orkar sitta uppe längre. Nu ska jag gå och dränka mig i duschen, äta något (jättebra matvanor/tider, jag vet.) och sova som fan.
När jag vaknar imorgon är det julafton. Om jag inte kommer ihåg att skriva det imorgon, så

God Jul alla söta, glada, snälla djurvänner :D

Åringen :(<3


Åringen som rev upp allt över ögat och mosade resten av fejset. Världens goaste..Bilden är efter att veterinären tvättat. Nu är hon sydd och fin!

Bad damn day

Hela min jacka är blodig. Mitt hår och min yttersta tröja har bloddroppar här och där, och jag känner mig allmänt ofräsch. Stackras lilla häst.

Första "lov"dagen spenderades på Jägers, vilket jag tycker är väldigt trevligt, trots att klockan ringde 04.15 i morse. (Nej, klockan ringde så fan heller, man blir ju väckt av Malin) (Y).
Tyvärr var det en riktig otursdag på Jägers. En av de söta åringarna blev orsak till allt blod. Hon skadade sig i walkern, slet av allt över ögat (klarade ögat med en hårsmån) och mosat hela sitt ansikte. Stackars liten. Jag fick sitta och hålla henne i fucking tre timmar innan herr veterinär behagade komma.. (han hade fullt upp, inte hans fel..)
Ska lägga in en fresch bild sen på hennes sår. Man ser inte så värst mycket, mobilbild.se.

Dessutom fick Sligo tillbaka lite av sin kolik.. Jävla Sligojävel, som Malin alltid säger;) <3

Efter Jägers blev det en runda i stan med Chris och Malin. Vi käkade och shoppade de sista julklapparna med Loppan. Treevligt.

Clide fick sig en liiiten runda idag på 10 minuter ungefär - jag började gå med honom i den dryga jävla snön men efter sådär 5 minuter pallade jag inte mer och hoppade upp och skrittade hem - tur att det inte är jag som är häst och får ta extra tyngd i snön!


Snö som fan

Snön har tagit över världen. Södra Skåne, iallafall. Jag har äntligen lärt mig att det är den delen av Skåne jag bor i.

Jag har precis pulsat mig fram på vägen hem till Malin & Kiffe i snöstormen. Uuurk. Dessvärre är jag rädd att inom ett par timmar kommer det vara omöjligt att ta sig till eller från detta huset.. :) Och att Nemo skulle komma idag kunde jag ju fet-glömma.

Clide har fått vila flera dagar nu, och han börjar nog finaly tröttna på snön han också... Jag hoppas den försvinner den 25 december.

Nu ska jag joina Malin och Kiffe i TV-soffan och kolla på något lagom IQ-befriat program. Intressant...


My little ponie<3

Nu känns det som att det är dags för mig att lämna Stall Gabeljung bakom mig. Det känns jättehemskt, samtidigt som det kommer att bli det bästa jag gör, för min egen del. Gabeljung är ett hästparadis, där finns allt en häst kan önska sig. Skogar, ängar, sjöar, ridbana, galoppbana, stora hagar, stora boxar, fin halm, bra underlag, ja, vad mer kan en häst begära? Tyvärr står jag inte ut längre, och det gör faktiskt inte min häst heller.

Gabeljung är inte som det var förut. Nu springer det alltid hundar kors och tvärs i stallen, folk skriker och gapar efter hundarna och varandra. Clide hatar hundar och katter, han hatar höga röster och hastiga rörelser. Stackarn.
När jag flyttade till Gabeljung var stallet och hagarna alltid en lung och tyst plats. Hästarna hade alltid ro och inget störde eller stressade dem. Alla boxarna var fräscha och välmockade, och hästarna blev omhändertagna som de skulle. Idag mockas inte ens alla boxarna varje dag. Jag vet att jag är pjallig och töntig, men jag kan inte vara i ett stall där sånt händer.

Det hela går ut över Clide. Jag blir irriterad så fort jag sätter min fot i stallet. Det leder till att jag blir arg på Clide trots att han inte gör något. Jävligt dåligt av mig, så därför ger jag upp Gabeljung as soon as posseble. Nej, det var inte sant. Han kommer att stå kvar ett tag till iallafall, men sker inte en drastisk förändring inom det närmaste så får travfolket stallarna för sig själva.

Klubben för inbördes beundrare

Varför vill folk vara fjortisar? Fjortisar är det absolut värsta jag vet. Jag umgås hellre med extrema emobarn som ska skära armarna av sig varje halvtimme, än med skabbiga fjortisar.

Brunkräm i mängder, sönderplattat, gul-vitt hår, 7 lager kladdig och klumpig mascara och rövkräm på läpparna. Tottar och bandanas runt benen & Krillebooi som största idol. Get a life.

Alla ni fjortisar där ute, som verkligen går in för att vara fjortisar och är stolta över det... varför vill man ha rövkräm i fejset? Varför ha så mycket smink att ni ser ut som nått slags djur från afrika, och varför ta sönder ett hår som skulle kunna varit fint? Alla fjortis-hår ser ut som höstackarna på farmville. Skitsnyggt. Dessutom borde ni lära er att förstå storlekarna på kläderna i affärerna, så slipper ni ta tottar på benen varje morgon för att era skabbiga brallor inte ska glida ner. Urk. Jag känner mig som Anna Anka just nu, men jag tycker ni är SÅ äckliga.

Och allt skit ni lägger ut på BDB. Bilder när ni poosar med utan tröjor, utan det ena och utan det andra. Era skabbiga solariebruna kroppar med fläckar syns varje dag i fokusrutan. Alla skrattar åt era försök att få positiv uppmärksamhet. Ni klagar på att emobarn vill ha uppmärksamhet, men det finns jävlar ta mig inte en emounge i världen som lägger upp skitfula egobilder på sina kroppar. Dessutom skriker era bildtexter efter uppmärksamhet. "Åh, det är så synd om mig, jag är världens mest perfekta men ingen förstår det, blablabla" "Åh, jag ska ta livet av mig, ingen bryr sig ändå..." Nej, om ingen bryr sig är det väl bara att sätta igång? Do it! Jag kan hjälpa till om ni behöver en extra hand.

Men ni har å andra sidan rätt, det ÄR synd om er. Ni är patetiska. Var och varannan dag läser man era texter om era hemska liv. Well, de måste vara hemska, men inte på det sättet ni försöker framföra.

Det måste vara skitjobbigt att alltid vara fejk. Att alltid komma på anledningar att tycka synd om sig själv och det måste verkligen ta på krafterna att alltid försöka vara i centrum. Jag hade max pallat två dagar.

Vad som måste vara ännu jobbigare är att ni alltid ska bråka med varann om världens löjligaste saker. Dag 1 älskar-ni-varann-mest-på-jorden-och-inget-kan-någonsin-skilja-er-åt-för-ni-är-bästa-bääästa-vänner-livet-ut. Dag 2 hatar ni varann och kallar varann jävla fittor hit och dit och ni ska aldrig mer prata med varann. Shit vad coola ni är. WOW!
Dag 3 blir ni vänner igen och så fortsätter det alltid. Nej, det gör det ju inte. Glömde att dag 2 bytar ni alltid bästis på. Grow up.

Sorgligt nog är fjortisar inte bara 14 år. De är 16, 18 & 20 år också har jag upptäckt. Kanske inte utseendemässigt fjortisar, men på BDB är de de definitivt fjortisar. Hur pinsamt är det inte att 20-åringar sitter och skriver om deras hemska liv? Vem i helvete bryr sig när man läst ungefär likadana texter av samma person i två månader?

Ingen ser upp till en fjortis. Fjortisar, ja, det är verkligen klubben för inbördes beundrare.


Louise Horvath:D

Idag fyller Sveriges bästa fotograf år. Hon är också den sötaste och den som rider bäst och snällast. Grattis världens finaste Louise på 15årsdagen!

Det såg för kallt ut för att jag skulle pallra mig till skolan i morse. Snö överallt och det är säkert -30 grader ute. Kanske inte riktigt, men det kan man aldrig veta förrens man provat att gå ut, och det tänker jag inte göra.

Jag skriver mer sen:)
Hayhay!


Jävla mobiler...

Min rosa mobil gav precis upp allt hopp om livet och vägrar starta igen. Eftersom den valde ett så olämpligt tillfälle som när jag just smsade fick jag i panik springa runt som en yr höna för att hitta en gammal mobil. Nu är gamla svarten som lilla hästen Alma trampade på vikarie för Rosa Bettan.

Jag tänkte skriva något såhär jävla smart precis, men jag glömde det igen... Well, så är det alltid när jag försöker vara smart. Det blir alltid fel... som den gången när jag skulle låta smart inför några lärare och föreslog att vi skulle åka till Islam på klassresa. Jag trodde Islam var ett land, inte en religion. Jovisst, jättesmart verkade jag ju. "Islameserna bor ju i Islam".
Yeah right.

Ni får kolla min BDB ist om ni vill se bilderna, här blir det bara en ynka bild:)


Nu flyttade vi till Skyrup!

Från 30 cm snö återvände jag precis hem till ca 1 m snö.. Hässleholm och Malmö/Skurup ligger inte riktigt på samma nivå när det gäller snö!
Men det är jag glad för, med tanke på att jag spenderat större delar av dagen i Hässleholm (Skyrup) med att leda ponnyer över snötäckta fält! Men det är det värt. Skyrup är verkligen ett Trapalanda på jorden. Hagarna sträcker sig flera kilometer, finjasjön är den vackraste sjön i världen & stallarna de ljusaste och luftigaste man kan tänka sig. Dessutom är huset en klass för sig själv och det kommer lägerdelarna också att bli, men balkonger och andra lyxigheter. Lucky me och alla de andra som kommer att få tillbringa sommaren 2010 där.

Här hemma i snöyran har hästarna inte kunnat komma ut ur stallet, Nemo fick stanna i Skyrup för vägen upp till stallet gick inte att köra på och vägarna över huvudtaget är väl inte att leka med. Efter ett antal övertalningar från min sida gav Anna med sig och Bad Nemo fick gå ut i den enorma hagen med de andra hästarna. Det var en helt sjuk upplevelse. Jag har aldrig sett en flock hästar galoppera och busa och visa upp sig på samma sätt tidigare. Så lyckliga de var att få springa nästintill fritt i den mjuka snön. Det kommer bilder sen, tyvärr var jag för seg med att gå efter kameran så det blev inga hopp & lek bilder...

Snart är det jul. Det känns inte så, trots all snö. Men vad gör det, jag får jullov och julklappar ändå. Resten skiter jag i;)

Tack till alla Skyrupare för en mysig helg i snön.  :)

Tolka efter russen:D (alla är ju "russ"...haha)

Idag är det dags för årets första tolkning efter Peggy & Isa... Clide får inte vara med efter bravaderna 2007... Hahaha! Önska mig lycka till, jag sög förra året & blev släpad efter Bea genom hela sommarhagen. Jävligt kallt om magen!

Ikväll åker jag till Vinslöv (jag vågar knappt skriva det här efter att någon random gubbe bestämt att filmerna om Vinslöv skulle visas på TV). Men, ifs, så ska jag ju inte till Vinslöv kom jag på! Jag ska ju till fantastiska Skyrup! Om den byn finns ingen skräckfilm ännu. (Ja, Plötsligt i Vinslöv går som skräckfilm i mina ögon, tänk att det finns folk som är så!)
Men vem vet, nu när Anna flyttat dit kanske filmteamet tar sitt pick och pack och hänger efter...

Jag hoppas all snö försvinner inatt. 20+ och sommarsol, så vägarna blir fina. Annars får jag ju lämna kvar Nemo i Skyrup, för i detta vädret tror jag inte att jag kan övertala någon att köra ponny genom halva skåne :( och tur är väl det ifs, annars hade jag kanske behövt ringa till Anna och säga att hennes ponny ligger i ett dike mellan Lund & Malmö... Hämta den om du vill ha tillbaka den, hahaha!
naw.

Näe, nu ska jag trycka i mig några lussebullar & sen får jag väl klä på mig hela garderoben och bege mig till Gabeljung!


Random inlägg...

Hej:)

Kom precis hem från stallet, stelfrusen med glad. Clide fick sig ett par galopper i snön, alltid lika uppskattat. Dessutom har jag träffat världens dyraste, långsammaste & trevligaste hovslagare idag... jösses, han blev ju aldrig klar!

Det är en sak jag inte förstår med hästmänniskor. Alla klagar på alla, och ändå vet alla bäst och alla har alltid rätt, trots att alla säger olika. Se på Naturligtvis (på bdb) och tjejen jag skrev om igår med pessoa. Båda säger helt olika, och båda är precis lika övertygade om att de är bäst i världen. Naturligtvis tror att alla vi som rider med bett är hemska djurplågare som misshandlar våra hästar i stallet efter varje träning, den andra tjejen (minns inte vad hon heter) tycker att man mer eller mindre ska pryla hästarna så fort de tar ett felsteg. Märkligt att båda dessa två kan ha så jävla rätt, och konstigt att de är så övertygade om att deras eget sätt är den enda rätta. Intressant...

Jag skulle kunna såga alla Naturligtvis argument rakt av här, vilket jag också kmr att göra en dag när jag har tid & lust att bli arg... men precis lika gärna skulle jag kunna såga den andra tjejens.

Nu ska jag försöka mig på att lägga till en bild här.. well, ni får ju själva se om jag lyckas eller inte...

Snööööö!

Tåget till Ystad var 25 minuter sent. Amanda, Johannes & jag stapplade oss genom Ystad så fort vi kunde för att hinna i tid till idrottslektionen - som var inställd när vi äntligen kom fram. Som grädde på moset är nästa lektion också inställd, men andra ord har jag bara EN lektion  kl 2 i eftermiddag. Stor chans att där kommer att vara några elever på den...

Nu sitter jag i skolan och väntar på att nästa tåg mot Malmö ska gå. Jag måste erkänna att jag är lite orolig att det inte kommer att gå något mer tåg pga vädret.

Nu är det iallafall vinter på riktigt, och jag har handlat alla julklappar utom en. På söndag kommer Flying Nemo (om det går att köra transport på söndag). Efter söndag är det bara två skoldagar kvar och sen har jag jullov för första gången på jävligt länge ;)!


Hästägare

Nu måste min ponny vara glad. Mer snö! Jag kan inte riktigt förstå hans hysteriska kärlek till att busa i snön. Han går som ett ånglok, plöjer fram genom snön i full fart, helt säker på foten. Han måste vara världens finaste häst.

Man glömmer nog hur lycklig man egentligen är som har en egen ponny. En ponny som är bara min, som jag kan rida när jag vill & som jag älskar mest i hela världen. Jag har nog aldrig tänkt på hur det känns för alla de som inte har egna hästar, som rider på ridskola eller inte rider alls.

Jag har en mamma (&pappa) som betalar allt för hästen, en mamma & tränare som kör mig dit jag vill, tränare, vänner och hästägare som stöttar och hjälper mig...  Ändå är jag aldrig sen att klaga, gnälla eller begära mer. Och jag är ganska säker på, att jag inte är den enda ponnyägaren här som har denna "vardagslyxen" man inte längre lägger märke till.

Jag vet inte vad jag skulle fyllt ut mina dagar med om jag inte hade haft min och massa andras hästar att rida och träna. Jag rider min häst, mina tränares hästar, mina vänners hästar, Gabeljungs hästar och ridskolans hästar. Vad skulle jag gjort med alla timmar som blivit över på mina dygn? Spelat dator? Kanske inte... Shoppat? Nej, det hade inte hållt i längden. Träffat folk? Varje dag flera timmar... usch vad jobbigt. Mina hästar frågar aldrig massa dumma saker och snackar aldrig skit - de är mycket lättare att umgås med!

Vad gör folk som inte har egna hästar egentligen?! Sitter folk som kolli & glor på tv? Usch, så glad jag är att jag äger världens bästa ponny!

Blogg?! :)

Efter lång övertalning av Sandra blev det till slut en blogg. Hur det går med detta får jag se - i min värld bloggar alla några dagar, ingen läser och de tröttnar. Antagligen blir det likadant med denna bloggen.

Iallafall kommer mitt första inlägg att handla om pessoabett, eftersom jag just blev sjukt irriterad på en dum tjej på Bilddagboken som stolt visade upp bilder på när hon sågade ihop sin stackars avdankade travare med ett pessoabett. Well done, girl.

Pessoabett är ett körbett, inget ridbett. Kort och gott varför jag hatar det... Det nyper hästen i munnen, (vilket gör att hästen vill ta upp huvudet), samtidigt gör bettet så att nackstycket pressas hårt mot nacken, vilket gör att hästen vill ta ned huvudet för att slippa obehaget (hästar har ju så mkt nerver i nacken). Då får hästen två signaler, både att ta upp & ner huvudet samtidigt. Wow, what to do?

Jo, hästen böjer in nacken så att den "går i form". Tja, det tycker man kanske om man har otrimmade ögon. Nej, hästen går inte i form. Den trampar inte under sig & jobbar inte med ryggen. Den försöker undkomma obehaget ni ger den genom att använda pessoa.

Dessutom är det ju helt galet att så många okunniga ungar HOPPAR på pessoa. Vet ni om att man inte ens KAN ge en äkta eftergift med dessa bett?! Bettet är så pass rörligt att hur långa tyglar ni är ger hästen, går eftergiften inte igenom. Och helt ärligt, vilken häst förtjänar inte en riktig eftergift?

Jag har funderat mycket och länge på varför vissa ryttare envisas med att använda det enda bettet som verkligen alltid skadar hästen, när det finns så förbannat många andra bett att välja. Jag har också kommit fram till att orsaken antigen är att de helt enkelt inte vet bättre. Folk är för dumma/okunniga för att förstå bettets verkan & funktion. Den andra orsaken kanske beror på att de är rädda, de vågar inte rida sina "heeeta" hästar på snällare bett.

Jag anser, att om man är för dålig för att rida sin häst på ett VANLIGT, snällt bett, bör man inte rida hästen alls. Då får man svälja stoltheten, ta ett steg tillbaka, skaffa en lättare häst & träna mer. För fan heller att en häst ska behöva fara illa på grund av ryttarnas okunskap & feghet. :)

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0