.

1. Om du fick välja mellan att bli tjock eller att aldrig mer rida, vad hade du valt då?
- Att aldrig mer rida.

2. Vad är det mest "värdefulla" din tränare sagt till dig?
- Antar att du menar Stefan. För ett par månader sen sa han något i stil med att "Du tar talang och känsla, och du har vilja. Nu fattas bara självförtroende, sen klättrar du."

3. Har du fortfarande dåligt självförtroende?
- Allt är relativt.

4. Vad är det jobbigaste med att ha en stor blogg?
- Haha jag vet inte om jag vill kalla min blogg stor, men det jobbigaste med att ha en blogg är att folk som inte tycker om en ser det som ett perfekt tillfälle att spy av sig allt de irriterar sig på. Samtidigt är det väldigt bra att få höra allt negativt om en själv - det finns ingen risk att man tappar fotfästet om man tar sig tid att läsa vad som står. Den andra negativa aspekten är att folk tror att de känner en utan och innan. Jag vet att det kommer som en chockerande nyhet för några av er, men jag har ett liv utanför tangentbordet. ;)

5. Vad är det bästa?
- Det bästa är alla gulliga bloggläsare som kommer fram och hälsar på tävlingar och så. Jag blir fett glad. En annan bra grej med att blogga är att man kan förmedla sina tankar och åsikter till de som vill ta del av dem - de som inte vill kan ju välja att bara strunta i att läsa. Man får makt - på gott och ont - det finns folk som sväljer det jag skriver med hull och hår, samtidigt som de finns de som motsätter sig vartenda ord jag yttrar med motiveringen att det kommer från mig.

6. Vad hade hänt när du inte bloggade på 2-3 dagar?
- If I tell you, I have to kill you.

7. Var hade du Cortess och Laban när du tog med dem till Malmö?
- I ett litet privatstall i Virestad. Fett mysigt hade vi.

8. Vilka andra stod där?
- Ett par unghästar, några halvblod och två pluttponnyer!


9. Virestad/Ekeberg - kan inte svara, båda ställena har olika saker som väger upp.

10. Kristallkronor i taket/Mysigt i stallet

11. Laban/Cortess

12. California/Paris

13. Många ytliga vänner/Få nära vänner


14. Dryg vän/Töntig vän

15. När förlorade du din oskuld?
- Varför kommer den frågan alltid upp?!

Idag har jag mockat - jag ber er att läsa det en extra gång. Jag har stått och mockat stallet till nio hästar, bara för att lätta mitt samvete för gårdagen. Jag hatar att mocka spån, och jag hatar att sopa stallgången, och om det är möjligt så hatar jag att strö ännu mer än jag hatar att göra de andra två. Nu är det i alla fall gjort, och jag är i full gång med att flyttpacka - för nästa vecka ska jag och Malin flytta hela 50 meter i södergående riktning, närmare bestämt in i boningshuset.

Om ni inte tyckte min mockningsbedrift var tillräcklig kan jag skryta med att jag longerat en häst i 46 minuter. Det har aldrig förr hänt, och om jag får ha en åsikt med i spelet så kommer det heller aldrig att hända igen. Longera gör man i max 3 minuter i sträck en gång i kvartalet - en gyllene regel som jag definitivt brutit idag.

Som några av er säkert läst så är Flying Nemo back on track, redo att visa vart skåpet ska stå. Att se min lurviga lilla ponny kika ut över boxkanten fick mig att smälta. Jag älskar Nemo, och det tar emot att lägga ut försäljningsfilmen på Youtube...


Yeah get off of my back and into my game
Get out of my way, so wild and untamed
Get out of my face or give it your best shot
I think it's time you better face the fact
Get off of my back

Hur blev jag och Malin stående med ett berg disk? Vart tog diskaren vägen? Well, nu är diskberget förflyttat till berget av ren och blöt disk - diskmaskinen är redan i full fart med att sanera förra ruschens prylar.

På måndag kommer jag hem till söder - det låter awesome att säga så, för söder verkar varmt, right? Söder är ett fantastiskt fult ord, men days like today (när jag ridit i förstora gummistövlar för att kunna ha 3 par yllesockar) känns ett fult ord acceptabelt om det gestaltar värme.

Med elementen på high speed och kisekatten under täcket säger jag nu god natt. Min skakade hjärna behöver pausa, för imorgon bär det av innan det ens blivit ljust. Fyra hästar ska stå på lastbilen 07.15 och sen bär det av för en heldag i Ekeberg, och att döma av dagens sista ridpass måste jag träna min koncentrationsförmåga. Lalus och jag var kaos i hela det flotta ridhuset, och de små snorkiga ponnyerna blängde under lugg när vi kastade oss från sida till sida. Prova själv innan ni blänger, ponnypluttar. ;)

Tar-för-jävla-lång-tid-att-ladda-upp-en-bild.

Frågestund (ni som ställt frågor som inte blivit besvarade får ställa om dem, jag letar i vanlig ordning inte upp dem...)

Besvarar frågorna på söndag kl. 18.00

Frustration. Lättnad. Besvikelse. Förväntansfull. Irritation. Välvillighet. Ånger. Justice. Jag håller på att bli knäpp, for real, och ni som nördar bloggen too much riskerar att drabbas av samma symptom om ni läser med för mycket inlevelse. Allt var relativt bra fram tills jag insåg vad som fortfarande pågår, ja fram tills jag öppnade mina sedan länge slutna ögon. Screw it.

Som ett onödigt tillägg vill jag klargöra för omvärlden att jag hatar folk som bangar och folk som inte kan festa på riktigt. Töntigt va? Det kanske är fel att säga att jag hatar sånna personer, men jag hatar åtminstone just den delen av en sådan person. Freak out, have fun, sluta vara en präktig mes som är livrädd för alkohol. Det är frustrerande patetiskt att vara 20 år och fortfarande dricka cider. Jag dör - och jag dör till 50% för att jag faktiskt orkar bry mig.

Hur kan man slösa bort hela sin ungdom på att vara mammas lilla skolflicka? Jag hade hängt mig efter två veckor. Fast just det - 20-åringar som aldrig haft kul på riktigt vet ju inte hur man har kul på riktigt, of course.


Härligt att jag börjar min comeback efter några dagars tystnad med att spy av mig... fast jag kan inte förneka att det känns befogat, jag hatar känslan av att ha planerat och fixat för att få saker att gå ihop, och när det väl gäller bangar alltid samma människa.

Kan inte riktigt undvika att känna hur livet fortfarande suger, trots att jag kan rida. Det är omöjligt att driva en helhjärtad life-is-good-blogg ibland. Paris står i stallet och äter hö, nu ska jag släppa ut henne till de andra bebisarna så att hon kan leka med dem tills jag kommer hem och ska störa henne.

På allmän begäran: Ska försöka ta lite bilder på det nya stallet vid lunch idag, så att ni får se hur pållarna står. Lika bra att jag går ut och fixar med Paris direkt. Haaj.

Vi har praoelever upp över öronen nu. Det är nice, jag gillar praoelever. Jag gillar alla som går att prata häst med (nästan). Det är hemskt - jag vill inte vara en inbiten hästmänniska, de är i regel dryga, otrevliga och konstiga - dessvärre verkar jag klicka bäst med hästfolk eftersom man alltid har något att prata om.

Det värsta tänkbara senariet ever är att jag en dag skulle vakna och inse att jag var en dryg, egotrippad kärring och att alla tyckte att jag var dum i huvudet. Att hästmänniskor är det värsta sortens människor är ju allmänt känt, blir man klassad som en sådan bara för att man befattar sig med ridsport? Jag är lite rädd för det. Jag minns att min kompis en gång sa att hon inte ville följa med till en nördig hemmafest för att där fanns massa hästtjejer, och de var i regel elaka, kaxiga och otrevliga. Vad ska jag svara på det? "Välkommen till vår värld, är du dålig hatar folk dig för det, är du bra hatar folk dig för det."

Well, jag har växt upp bland hästfolk och jag älskar att sitta på tävlingar och diskutera hopptekniker och stamtavlor på unghästar - thats who I am. Trots det är jag rädd för att jag helt omedvetet uppfattas som en dryg och egotrippad hästtjej - och om fallet är sådant skulle jag överväga att aldrig mer öppna min mun eller se någon i ögonen.

Plan A: Stefan kan ha träning för alla hästarna och Ronny kör och ser glad ut samtidigt.

Plan B: Anna får drilla mig ikväll med de hästar som Stefan inte har tid för, och Ronny är arg som ett bi men kör ändå.

Har fått massa småsaker gjorda - typ raggat Pay and Jumps, mailat gulliga elever, svarat på hästannonser och engagerat mig så mycket att jag till och med prickat av saker på min to-do-lista. ;) Jag brukar ta för vana att sluta pricka av, och sen får jag panik när jag inser att jag inte minns vad jag har gjort, haha.

Plan gick åt helvete: Alla Paris saker ligger i Ekeberg. Snap fucking crap De Luxe. Nu bär det av mot Stoby.

Godmorgon kära bloggläsare. Idag gick jag upp 1,5 timme för tidigt eftersom min överambitiösa hjärna intalat mig att vi redan skulle rullat mot Ekeberg med lastbilen. Sådant är givetvis inte fallet, men jag tänker ta tillfället i akt och fixa en massa tråkigt kontrosarbete i väntan på att klockan ska bli 9, så att jag kan börja trixa med hästarna.

Laban, Paris och Hiacynta är dagens Sjögren-offer. Jag hoppas att vi kan träna på Ekebeg, eftersom det är både närmre och större. Å andra sidan måste vi bygga bana om vi ska träna där, hos Stefan står allting redan framme och det är bara att tuta och köra.


Lilla Janco rymde ner till sjön och babade på egen hand dagen efter att jag visat honom vart den fanns. Så sjukt ball ponny!

Bullar, bröd eller frallor - det är kvällens stora fråga. Kom precis hem från stallet, bättre sent än aldrig. Det finns ingen kristallkrona i taket, men det är fint ändå. Ridhuset är superfint och ljust med toppmodernt underlag, tror att hästarna gillar det lika mycket som jag. De andra som står där verkar trevliga, och nu är även Drama-Carma klippt - även det är bättre sent än aldrig.  

Cortess har gjort de högre skolornas konster trots mina (något halvhjärtade) försök att hålla henne på mattan. Det var en lycklig och utvilad madame som klev in i ridhuset och visade hur man gjorde kaos med ridpasset. Upp, ner, hit och dit for vi - båda lite lyriska över att få tramsa tillsammans. Sen tog vi tag i våra liv och lekte dressyr. Jag älskar att sitta på Cortess, man känner sig så lätt.

Imorgon är det Sjögrenträningar, dock har han tagit för vana att sluta svara när jag ringer. Hur ska jag tolka det? Som att jag är en jobbig snorunge som ställer för höga krav? Well, det är min bästa analysering av problemet hittills. Dessvärre måste jag fortsätta att ringa tills han svarar, för det vore ju tråkigt om vi åkte till fel ställe med alla hästarna. Tråkigt var en underdrift, det vore fucking disaster 2.0.

På måndag åker jag hem. Hem till mina fina vänner och mitt gamla liv. Jag längtar. Amanda och hennes familj har äntligen köpt ett sommarhus på en ö någonstans, jag är fett glad för deras skull. De har letat och petat sedan vi gick i tvåan på gymnasiet - så nu måste verkligen det perfekta sommarhuset ha dykt upp.


Jag och Micke rockar på ONT DET GÖR ONT!

Det är korkat att sätta sig ner när man hållt igång i minusgrader hela dagen. Shit vad skönt det var att sitta inomhus och skicka mail. Well, en häst kvar och en ska badas och klippas - sen återgår jag till att skicka mail och skriva scheman. ;)